Från bilbränder till engagerade ungdomar - vad händer i Komarken?

Det började med oroligheterna på Komarken 2009. Bilbränderna i Backa i Göteborg spred sig och snart brann det bilar i Komarken också.

- Flera av oss hade krävt en analys av situationen, säger kommunens projektledare Christer Mattson.
Man undersökte först hur många det är som befinner sig i social oro? Med hjälp av studenter från Göteborgs universitet gjordes intervjuer i ett tiotal fokusgrupper. Dessa fick reflektera över centrala frågeställningar.
- Det är inte alltid att det en kommunal tjänsteman uppfattar som problem, är samma sak som det våra invånare uppfattar som problem och tvärt om. Det kan vara tyckande som "det är bara att skärpa sig", eller "rycka upp sig". Men så enkelt är det ju sällan i de här fallen. Det är väldigt svårt att växa utan uppmuntran, säger Christer.
Uppmuntran kan bestå i betyg, eller mer avancerade insatser. Uppmuntran behöver inte se samma ut. De flesta får sitt stöd hemifrån, men en del behöver stöd från samhället.
- Jag har inga problem med resor som en del i behandlingen, så länge insatsen är kostnadseffektiv och leder till resultat. Det gäller att använda skattebetalarnas pengar så effektivt som möjligt. Det är ingen rättvisefråga utan handlar om att vi vill ha ett samhälle som inte lämnar någon i sticket.

Analysens resultat

Analysen gav ett par tydliga svar. Det första var att det behövdes en verksamhetslokal för dem som är för gamla för fritidsgården, det vill säga 16+. Det finns många positiva verksamheter igång i lokalen för 16+ idag. Det andra var att det behövdes fältassistenter.

- Vi flyttade helt enkelt insatsen och arbetstiden från kontorstid till ungdomarnas behovstid, säger Christer. Väldigt mycket handlar om att förhindra impulshandlingar där ungdomarna hänger.
Händelser får konsekvenser en kortare eller längre period och risken att man gör något dumt ökar om man redan gjort något dumt. Brinner det en kväll är risken mycket stor att det brinner nästa kväll också.
- Dumheter smittar och sker ofta samlat, säger Christer. Andra delen är att påverka attityder i gängen. Det är ett långsiktigt arbete men mycket viktigt, inte minst synen på skola, studier och framtida arbete. Därför behöver fler lärare engageras för läxstöd.

I arbetet har Christer noterat att ungdomarna aldrig pratar om skola, läxor och arbetsliv. Detta har kommit igång i 16+ lokalen. Det finns ett mönster som startar redan i mycket unga år. Därför kommer det att startas fler grupper för dem längre ner i åldrarna.
- Man hittar problemen redan i sexårsåldern. Skolan hanterar situation "här och nu", även om det finns en insikt om att det inte räcker på sikt. Detta brukar bli uppenbart på högstadiet. Där uppstår svårhanterliga situationer, säger Christer.
Det gäller att ändra beteenden i gängen. Det är där de negativa värderingarna finns.
- Räddningstjänstens engagemang och kontakt med ungdomar både på stationen och i bostadsområdet har tagit bort mycket av spänningarna som funnits bland en del ungdomar och myndigheter.

Kostnaden för hela denna specialinsats är inte högre än för fyra LVU-placerade, det vill säga ungdomar omhändertagna enligt Lagen om vård av ungdomar. Alltså lönar sig arbetet ekonomiskt redan på kort sikt. På längre sikt tjänar vi alla på varje ungdom som blir en självförsörjande skattebetalare.
- Sedan är det en väldig skillnad på ett ordnat liv och ett liv på skuggsidan, säger Christer. Om vi inte lyckas ska vi naturligtvis inte hålla på. Men om bränder, rån, stölder och skadegörelse minskar så innebär det direkta besparingar. Och det går att påvisa. Sommaren 2010 var den lugnaste sommaren på tio år på Komarken.

Text:
Noel Cornér