Förmyndare

Alla som är omyndiga (omyndig är man om man är under 18 år) skall ha en förmyndare. Normalt är det den omyndiges föräldrar som är förmyndare, förmynderskapet följer i huvudsak vårdnaden. Vanligtvis är då båda föräldrarna förmyndare för den omyndige och de utövar förmynderskapet gemensamt.

Förmyndarskapet innebär att företräda den omyndige vid olika rättshandlingar. Förenklat kan sägas att det innebär att förmyndaren förvaltar den omyndiges tillgångar och företräder den omyndige vid olika avtalssituationer. När den omyndige fyller 16 år skall hon eller han ges möjlighet att påverka viktigare beslut.

Att förmynderskapet utövas gemensamt innebär att förmyndarna måste vara överens om vad som skall göras. Är förmyndarna oense om vad som är lämpligast kan de vända sig till överförmyndarnämnden som då kan hjälpa dem att bestämma. Notera att det alternativ överförmyndarnämnden förespråkar blir bindande och beslutet kan inte överklagas.

I vissa fall kan det vara så att förmyndaren inte kan företräda den omyndige på grund av att motparten i ett avtal eller rättegång är förmyndaren själv eller någon närstående till denne. Det kan även vara så att förmyndaren och den omyndige är delägare i samma dödsbo, förmyndaren kan då inte företräda både sig själv och den omyndige då det kan finnas risk för att de har motstridiga intressen. I dessa fall skall överförmyndarnämnden utse en god man som får företräda den omyndige vid just denna rättshandling.

Huvudregeln är att förmyndarna fritt förvaltar den omyndiges medel. Det är dock viktigt att komma ihåg att det är den omyndiges tillgångar och att tillgångarna förvaltas av förmyndarna under skadeståndsansvar. Vissa förvaltningsåtgärder har ansetts vara så viktiga att det finns krav på att överförmyndarnämnden skall lämna sitt samtycke. Det rör bland annat vissa förvaltningsåtgärder kring fast egendom samt skuldsättning och om den omyndige vill driva egen rörelse.

Undantag från huvudregel blir det när tillgångarna överstiger 8 basbelopp eller om den omyndige äger andel i fast egendom. Man talar då om en kontrollerad förvaltning. Kontrollerad förvaltning innebär normalt att förmyndarna är skyldiga att i en årsräkning redovisa hur de förvaltat den omyndiges tillgångar. En årsräkning skall lämnas varje år och avser normalt ett kalenderår. Kontrollerad förvaltning innebär även att vissa placeringar kräver överförmyndares samtycke.

Förmyndare har en skyldighet att anmäla till överförmyndarnämnden om och när den omyndiges tillgångar överstiger 8 basbelopp.

Om det finns särskild anledning att skydda den omyndiges tillgångar kan överförmyndarnämnden besluta om att reglerna kring kontrollerad förvaltning skall gälla även om den omyndiges tillgångar är av mindre omfattning. Överförmyndarnämnden kan även besluta om andra skärpande föreskrifter för att skydda den omyndiges tillgångar.