Så var OS över det känns lite tomt men det går nog över….. 2010-03-03
Det är bra att vi har idrottstävlingar av alla de slag för då kan vi lätta på lite aggressioner och även få möjlighet att glädjas åt andras framgångar!
En del gör jämförelsen att tävlingar är bra för att öka förståelsen för andra länder och deras kultur. Med andra ord, våra idrottsmän är våra främsta ambassadörer.
Några andra som också kan räknas in i den kategorin är våra ungdomar som deltar i olika internationella projekt genom skola eller föreningsliv.
De får inblickar i vardagslivet hos den värdfamilj där de bor under sin vistelse i landet. Högstadieskolorna i Kungälv deltar i en del utbyten och kommunen har en vänort i Tyskland, Hiddenhausen. Därifrån kommer ungdomar för att besöka oss under en vecka och de får då bo hos elever på Ytterbyskolan.
Världen är global och internet har gjort det möjligt att snabbt kunna kommunicera med varandra men detta är inte nog utan det personliga mötet är lika viktigt.
Ju fler möten vi har dessto större möjlighet till förståelse för varandra. Jag tror nog att de flesta av oss kan skriva under på detta .
Men måste vi åka utomlands för att öka förståelsen för andra ? Hur ser det ut här hemma i Kungälv??????
Vi har i kommunfullmäktige tillsatt en grupp som har arbetat fram ett flyktingpolitiskt program som skall antas vid nästa fullmäktigesammanträde den 18 mars.
Där står bla : ”För att må bra och fungera som hela människor behövs ett helt spektra av möjligheter även till social samvaro. För att öka integrationen krävs att kungälvsborna engagerar sig som medmänniskor genom att till exempel ingå i fadderverksamhet och bjuda in till sina föreningar”.
Jag är själv medlem i Ytterby Socialdemokratiska förening men har jag tänkt på att bjuda in någon av våra flyktingar dit?
Nej det har jag inte gjort……….men det här är något som jag kan göra både i egenskap av politiker såväl som intresserad medmänniska.
I mitten av 90 talet hade jag ett ALU-jobb på Röda Korset i Kungälv och vi hade då kontakt med flyktingmottagningen och gjorde vissa arrangemang ihop. Bland annat reste vi till Anten Gräfsnäs och åkte med de antika tågen. Efteråt åt vi mat tillsammans som serverades på stora gemensamma fat. Det var oerhört spännande men samtidigt lite skrämmande att sitta där och försöka göra sig förstådd utan tolk.
Det enda språk som pratades var arabiska och några få fraser på engelska. Jag minns inte vad vi pratade om men jag minns hur tafatt jag kände mig. Några av dem som ALU-arbetade på Röda Korset ställde upp som faddrar och de berättade om tillfällen då det varit problem med språket men att de även förstått hur viktigt det var att träffas och umgås med varandra.
Det var många förutfattade meningar som kom att förändras från båda håll. Som politiker vill jag gärna se samförstånd och väl genomtänkta lösningar på problem inom olika områden och jag hoppas att den verksamhetsplan som kommunstyrelsen skall göra utifrån det flyktingpolitiska programmet blir bra och väl mottagen.
